KOMTILLBAKAELLERINTE

helt ärligt, mitt hjärta kunde inte vara i fler bitar än vad det är just nu. trodde helt ärligt inte att jag skulle låta någon krossa mig såhär. var tog hanna vägen? att försvinna sen dyka upp funkar inte och till råga på allt försvinna igen? har absolut ingen självkänsla kvar längre, allt försvann med dig. det är nu man önskar att älska var samma sak som att älska. vad är det jag ska göra nu? lägga mig ner i fosterställning igen? försvinna? låtsas som att allt är bra? jag är trött på det nu. säga hejdå föralltid? det vill jag inte. känns som att varenda liten del av mig vill olika saker. den största delen av mig vill bara spola tillbaka tiden, till tiden då jag inte ältade allting, till tiden då jag inte älskade dig, hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0